Lev som en kung i "Världens dyraste stad"

Shoppa på Chanel - skippa när i Tokyo!

Jag surfar min vanliga frukostrunda och kommer över ett gäng artiklar om att Tokyo gått om Moskva som världens dyraste stad.
Och ja, den rekordstarka yenen är en jobbig sate.
Men mest för den japanska exporten. I min bubbla går livet oftast sin gilla gång.

Som boende i Tokyo utan någon business som står och faller med valutakurser märker jag ingen större skillnad. Och gör jag det så är det mest positivt. Pengar jag tjänar på skrivuppdrag för lokala medier i Japan åker i skytteltrafik till mitt sparkonto i Sverige, och den nya tvårummare vi lagt bud på i lyxiga Daikanyama gick att förhandla ner till samma månadshyra som vi för tre år sedan fick betala för vår etta ett stenkast bort. Tydligen har den arkitektritade lyan med sina förstaklassiga material och Tokyos läckraste boutiquer och restauranger runt hörnet stått tom sedan i höstas och hyresvärden är desperat. Inte ens de annars obligatoriska gåvopengarna till ägaren behöver vi betala.

Men ibland blir det förstås oerhört fel.
Ta det här med vår nya soffa. Till vårt fynd till ny lägenhet behöver vi en ny soffa. Jag har spanat in quiltade IKEA-soffan Karlstad i svart läder. Så mycket design för så lite pengar! tänkte jag när jag såg den på svenska hemsidan. En tresitsare för 6 000 kronor – vilket fynd. Men så kollar jag japanska hemsidan. Där är prislappen långt över 180 000 yen, alltså runt 15 000 kronor.
Importskatten på läder skyhög i Japan för att främja de lokala producenterna, och kanske är det denna skatt som gjort att vår IKEA-soffa plötsligt antagit prislappen hos en exklusiv designer.

Jag går till brittiska modekedjan Topshop och provar ett par skor jag fallit pladask för. Men hoppsan – priset har visst förvandlats från high-street till high-fashion. Motsvarande 2 500 kronor för ett par pjuck från Topshop?! Jag tror inte det. Istället traskar jag ner till skobutikerna i Shibuya och hoppas kunna trycka ner mina 39:or i åtminstone någon modell. På köpet får jag en sko som ingen annan svennebanan kan skryta med.

Ganska snart lär man sig att sicksacka mellan dyrgriparna. Bort går importerade varor. Dem klickar jag hem istället hem över nätet från sidor med prislappar i dollar, pund eller svensk krona.
Istället shoppar jag japanskt för mina japanska pengar. Jag blir en localista som hänger på de unga varuhusen i Shibuya och Harajuku. Shibuya 109 och Laforet är favoriterna.

Jag hoppar över dyra, importerade grönsaker och njuter istället av japanska säsongsvaror.
Som konsument drar jag också, med viss sorgsen eftersmak, nytta av att många handlare i dessa svåra tider tvingats sänka sina priser. Det är med stor egoistisk glädje jag konstaterar att min grönsakshandlare plötsligt inte längre tar 700 yen för en ask jordgubbar.
Tokyo är bakom sitt glitter en fantastisk stad att leva budgetliv i!

Ta detta med krogkulturen.
Japaner äter inte ofta hemma. Köken är små och arbetstimmarna långa. Därför är Tokyo en enda stor kittel av prisvärda hål i väggen och enkla restauranger som erbjuder ramen, soba, yakitori och happy hour-öl för en svensk tjuga. Där vi svenskar ser middag på lokal som sällsynt lyx är det en vardagssak för miljontals japaner, och då Japan är stolthetens land kokas även den billigaste soppa på stor kärlek och noggrant utvalda ingredienser. Halvfabrikat är under den japanska kockens värdighet, och han vet att trehundra skålar ramen om dagen för 500 yen styck genererar mer cash än hundra skålar med snofsig prislapp.

I Japan är biligt inte på något sätt förenat med låg kvalitet.

Dessutom är det på de folkliga haken gemytet är som högst. Medan det ekar mellan väggarna hos Tokyos över 200 Michelin-krogar susas och dusas det långt inpå småtimmarna på de enkla haken.

Lova mig att om du är i Tokyo bege dig till exempelvis Ebisu Yokocho (1-7-4 Ebisu, ett stenkast från Ebisu Station). Det är en slags stimmig inomhusgalleria med långa rader av restauranger. Du sitter på enkla pallar och stekoset ligger lågt i skenet av de röda lyktorna, men vad gör det när maten är gudomlig, atmosfären livlig och prisnivån som vid din lokala falafelvagn i Norrköping?
Kommer du till Japan med svenska pengar så gäller det bara att tänka smart.
Tänk lokalt och du har kommit en bra bit på vägen. Skinnväskor från Chanel behöver du knappast åka till Tokyo för att handla. Går istället på upptäcksfärd på Harajukus smågator, och när klockan drar mot lunch dyker du in på första bästa ställe med betalningautomat vid entrén, ett säkert tecken på priser i McDonald’s-klass med utan McDonald’s-LÅGklass. Eller varför inte gå på japanernas motsvarighet till vår räkfrossa, kaiten-zushi, rullbandssushi? Du kommer ha svårt att komma upp över 1 000 yen, ca 80 svenska.

Ta också tillfället i akt att utforska de områden där japanerna själva shoppar, äter och lever gott. Shimo-kitazawa, Koenji och Kichioji må ligga utanför Yamanote-linjens trygga ring, men väl där öppnar sig ett eldorado av trendiga kläder, god mat och folkliv.

Så visst, Tokyo må vara på pappret världens dyraste stad, men med lite streetsmartness och finurlighet så har du alla möjligheter att njuta som en kung.
Så låt oss lyfta en bägare nama biru för 200 yen och utbringa ett rungande KANPAI! för världens kanske dyraste, men samtidigt mest prisvärda, och tveklöst mest makalösa, stad.


Maria Ahlgren Tokyo 2009-07-14

Besök gärna mina andra bloggar!

From Tokyo with Love - min privata blogg om livet i Japan
TOKYO TOTAL - min "little black book" på www.res.se, med de bästa adresserna inom mat, mode och upplevelser!